Mina reflektioner

Lyssnar du talarvänligt?

Gästskribent: Anders Haglund, LifeVision
Den 8 mars, 2019

Har du någon gång hört uttrycket ”naturen har gett oss en mun och två öron för att vi ska lyssna mer än vi talar”? Skulle tro att de flesta i varje fall har kommit kontakt med någon version av det med samma andemening. Oftast utan att veta att det myntades av stoicismens grundare Zenon. Kanske har det dessutom ironiskt nog gått in i ena örat och ut genom det andra.

Vilket är synd därför att lyssnande är den i mitt tycke förbisedda hemligheten bakom verkligt effektiv kommunikation. Hur bra vi är på det spelar en långt mycket större roll i våra liv än vad vi kanske insett. Inte nog med att människor som är duktiga på att lyssna på andra är omtyckta, de är drar även fram det bästa ur den som talar. För att inte tala om den som lyssnar bra tar bort sitt fokus från sig själv och därmed direkt märker att deras eget humör lyfter.

Märk dock att jag här inte pratar om den allmänt vedertagna definitionen av lyssnande. Enligt den har du lyssnat bra om du kan återberätta tämligen exakt vad talaren sagt. Eller att du kan komma med ett eget exempel som visar att du har tagit till dig det de sagt. En omskrivning för att du har lyckats ta det de säger och passa in det i det du redan vet så att inget nytt kommer ur det.

Vad jag pratar om är faktiskt diametralt motsatt. Att lyssna utan någon agenda. Det vill säga att lyssna utan att tänka på vad du ska svara. Utan att bedöma det de säger som rätt, fel, dumt, smart, passande, opassande etc. Att istället utan ställningstagande vara fascinerad av vad de försöker kommunicera och hur de kommit fram till det. Denna typ av lyssnande har en djupgående effekt på den som pratar.

Vet inte om du redan här förstår hur annorlunda detta är mot allt vi fått lära oss om lyssnande, men om du gör det så är det förmodligen lika omvälvande för dig som det var för mig när jag började nysta i det. Själva idén att lyssna efter vad en person verkligen menar snarare än på mina egna tankar om vad jag tycker om det sägs, huruvida jag håller med eller ej och vad jag ska svara var hur som helst stort för mig.

Plötsligt blir jag mer berörd oavsett vad som sägs för jag hör vår gemensamma mänsklighet bakom orden. Det blir då tydligt att även de till synes konstigaste resonemang har goda intentioner i botten. Det enda som är i vägen för att se det är dina egna tankar om det som sägs. Utan dem i vägen kan man bokstavligen höra ”samma gamla historia” men med helt andra öron. Vi ger då den som pratar mer tid och försöker med en positiv ansats hitta det matnyttiga i vad de säger.

Att jag anser att den här förståelsen är så viktig är att alla dina relationer, såväl privat som på jobbet, förbättras markant när du lyssnar för att hitta gemensam mänsklig mark att starta från. Från den känslan av respekt och öppenhet dyker alltid helt nya möjligheter upp. För du har säkert också märkt att människor är bekvämare när de inte känner sig bedömda. De börjar då prata från hjärtat istället för via ingrodda mönster och deras bästa jag skiner igenom.

I samma stund som du istället visar att du är oense och inte håller med i det som sägs kommer personen stänga ner hjärtat och intellektuellt börja argumentera. All känsla av närhet, ömsesidig respekt försvinner som genom ett trollslag. Utifrån två huvuden fyllda med personliga tankar som man skyller på motparten blir sedan allt jobbigt. Alla argumenterar för sin ståndpunkt och upplever andra som upprepande, tråkiga, stela och svåra att ha att göra med. Ingen inlärning sker och alla inblandande går enbart därifrån med vad de kom in med plus lite ytterligare misstro till sin omgivning.

Inte helt enkelt att beskriva i en kort text vad jag menar, men vad jag vill få fram här är att ditt sätt att lyssna har en stor påverkan på alla du pratar med, inklusive dig själv. Nyckeln är att leta efter värdet i det andra säger som en guldgrävare letar efter guldkorn bland ton av grus och sten. Att helt enkelt hitta det ni håller med varandra om först.

Utifrån den känslan av respekt flödar nya idéer och vad som helst kan lösas. Varje gång jag själv lyckas lyssna på det här djupare sättet märker jag att varje möte berikar min upplevelse på något vis. Har du lyssnat bakom dina egna bedömningar här så är jag övertygad om att du gör samma härliga upptäckt…

Anders Haglund, framgångscoach, mental rådgivare

lifevision.se

Uppgradera ditt liv

Stockholm, den 3 mars 2019

Vilket liv jag har och hur det utvecklar sig på sikt har mycket med mina enskilda, dagliga val att göra. Sådant som kanske är enkla beslut, småsaker eller detaljer kommer i längden att spela stor roll. När det gäller hälsa är det tydligt och klart att dagliga bra val i kost och träning leder till en god hälsa och ett gott liv på sikt.

Jag tänker att samma sak gäller det mesta i livet, för vi står hela tiden inför olika valmöjligheter. Ska jag ta en promenad i solen eller ska jag slappa i soffan? Ska jag hålla ett tal på festen eller ska jag strunta i det? Ska jag klä mig riktigt tjusigt en vanlig tisdag eller inte? Ska jag köpa en biljett eller ska jag spara pengarna? Ska jag vara omtänksam eller ska jag inte vara omtänksam? Ska jag göra arbetsuppgiften väl eller fuska? Ska jag gå på kursen eller inte? Ska jag välja något nytt eller ska jag göra som jag alltid gjort? Ska jag våga eller inte våga? Ska jag be om ursäkt eller bara strunta i det?

Ju fler goda val jag gör – ju bättre liv får jag. Men jag kan inte på förhand räkna ut hur bra det blir, jag ska bara lita på att det kommer bra saker till mig. Det handlar om tillit och det handlar om att lyssna till sin intuition. Många gånger kan ett bra val ge fantastiskt mycket tillbaka, mycket mer än jag kunnat ana. Och effekterna av många bra val är det som kan ta mig till en högre nivå. Igen och igen. Så varför inte uppgradera ditt liv – och göra massor med goda val! Testa och se vad som händer!

Helena

Välja vara supersmidig

Hagestad, den 23 februari 2019

Visst är det skönt med smidiga människor! Man säger något och genast får man höra: Javisst! Självklart! Inga problem! Det ordnar vi på något sätt! Eller man skickar ett mejl och snabbare än kvickt får man ett positivt gensvar. Kanske bara några ord i all hast – men ändå en god vilja – istället för en djup suck som hörs ända fram till din eller min dator! (Ännu en som vill ta min tid i anspråk, fan också!)

Vi ska vara tacksamma när andra vill oss något – för tänk tvärtom – ingen vill mig någonting. För att jag är seg, tråkig, motvillig, eller så omständlig att folk gör vad de kan för att undvika mig. Eller ännu värre – en som man inte kan lita på. En svikare.

Hur svårt kan det vara egentligen? Att vara sådär lätt och smidig? Att ge andra en go känsla full av energi? Visst, det dyker upp problem allt som oftast, i alla möjliga situationer. Sådant är livet. Men somliga verkar ha många fler problem än andra, eller hur? Och somliga verkar se problem som ett skäl att säga: Nej, inte nu – och helst inte imorgon heller!

I stället kan jag välja att se problem som spännande utmaningar. Jag kan aldrig på förhand veta vad en viss utmaning kan ge, men vi har alla erfarenhet av utmaningar som lett oss till något riktigt bra. Och genom att sätta fokus på mitt eget mål, det vill säga det jag vill uppnå just för stunden eller på längre sikt, kan jag liksom synka utmaningen med mitt eget mål.

Om jag har ett tydligt mål så kommer jag inte vika en tum och jag kommer ta varje chans jag får att röra mig mot det. Till min hjälp behöver jag en detaljerad bild av målet. Det kan vara en bild som jag föreställer mig, dvs. visualiserar, eller en verklig bild som jag väljer med omsorg. Möjligen blir vägen fram både krokig och guppig, men förr eller senare är jag framme. Och varför det? Jo, för jag har en klar och tydlig bild av mitt mål, och den innehåller en massa viktiga detaljer. Bilden fungerar som en vägvisare och det är bara jag som har den!

Helena

Är du högkänslig? – eller bara känslig?

Malmö, den 23 januari 2019

Högkänslighet är ett temperamentsdrag som nu får mycket uppmärksamhet i media och genom en lång rad böcker, och det är bra med denna uppmärksamhet, men hur kan man säkert avgöra om man är högkänslig eller inte?

Jag rekommenderar följande:
- Elaine Arons högkänslighetstest
- Else Marie Bruhners bok: Högkänslig – än sen då?

Det är viktigt att man verkligen känner igen sig i resonemangen när man läser och att man kan bocka av ”de fyra pelarna” som författaren redogör för. Högkänslighet är enligt Else Marie Bruhner, ingenting annat än ett temperamentsdrag. Det är ditt autentiska sätt att fungera och se på världen. Din högkänslighet är inbyggd, inte inlärd. Man är alltså född högkänslig.

Det är såklart upp till var och en att avgöra om man är högkänslig eller inte, men det är alltså inget man bara kan bestämma sig för att vara, för att man vill det. Det är inte en trend att haka på. Det är viktigt att verkligen analysera sig själv med hjälp av ovanstående test, kriterier och litteratur. Det går nämligen att missta sig. En människa kan av någon anledning vara extra känslig, utan att vara högkänslig. Den som exempelvis blivit väldigt sårad i livet av andras handlingar- eller upplevt trauman, kan vara särskilt känslig. En narcissistisk störning i kombination med en ökad känslighet – kanske kan upplevas som högkänslighet – men är det inte. Kan man inte ärligt bocka av de fyra pelarna i Else Marie Bruhners bok – är man inte högkänslig.

Den djupa bearbetning och reflektion som ju är vårt signum – är högkänslighetens fundamentala aspekt – och den bör enligt min åsikt också resultera i något. Kanske resultera i mer unika avtryck i våra liv – än om vi inte hade varit högkänsliga.

Spelar det någon roll då? Om man anser sig vara högkänslig eller inte? Ja, det gör det. Vi som har detta drag, vi är ju egentligen specialister i det här. Det är viktigt att komma ihåg. Och forskningen och den bekräftelse vi får genom denna, är oerhört viktig för oss, eftersom vårt temperamentsdrag ofta blivit förminskat och negligerat. Självklart vill vi inte, att personer som egentligen inte har detta drag, ska göra gällande att man har det. Ännu mindre vill vi att människor med störningar som narcissism, mytomani eller psykopati, ska försöka rättfärdiga sig själva genom att låtsas vara högkänsliga.

Helena

Om bara motivationen ville infinna sig...

Malmö, den 27 december 2018

Känner du igen dig? Om bara motivationen ville infinna sig så skulle jag minsann... Jag skulle träna och komma i god form på bara några veckor. Jag skulle äta sådär supernyttigt hela tiden och aldrig mer falla tillbaka i gamla, dåliga matvanor. Jag skulle få ordning och reda i mitt liv på alla tänkbara sätt. Allt skulle vara perfekt – om bara motivationen ville komma.

Ibland gör vi det ena försöket efter det andra för att nå en efterlängtad förändring, men problemet är att vi ofta handskas med motivationen på fel sätt. Vi väntar på den. Som om den plötsligt skulle knacka på dörren en dag och be att få komma in. Motivationen gör sällan det – knackar på dörren. Det händer – men det är sällsynt. Om jag vill bli motiverad för något, så måste jag ta ett, eller några första steg. Jag måste börja göra något för att hjärnan ska vara med på noterna.

Ett exempel: Jag vill börja springa och komma i god form. Då kan jag börja med att skaffa riktigt sköna träningskläder och att borsta av de gamla löparskorna. Jag läser en bok om löpning och kanske Anders Hansens bok ”Hjärnstark”, och blir inspirerad till tusen. En dag när vädret är hyfsat bra, ger jag mig ut för att känna på det hela. Jag kan börja med att gå och förmodligen så kommer jag i ren iver att springa en bit, och om jag börjar flåsa så där illa som kan förstöra allt – då ska jag gå igen. Det ska vara behagligt att träna – inte obehagligt. (Ja, jag vet att vi fick lära oss i skolan att det är dåligt att inte ta i, och vi fick skämmas som hundar om vi inte hade bra kondition. Men det gäller inte längre).

Och just detta – att det ska vara behagligt, är det jag ska ta sikte på, för då kommer motivationen öka mer och mer efterhand. Jag ska inte springa för att bevisa något – vare sig för mig själv eller någon annan. Jag ska springa för att jag förstår att det är bra för mig, jag får en god hälsa i bred bemärkelse, och jag förlänger förmodligen livet med många år. Det blir en naturlig avslappning efteråt och jag får allmänt mer energi.

Ett annat exempel: Jag måste plugga till en tentamen, men istället för att plugga hittar jag en massa annat att göra – aldrig har det varit så viktigt att städa! Återigen handlar det om att ta det där första steget. Jag lägger därför böckerna på sängbordet och det första jag ska göra när jag vaknar nästa morgon, är att öppna en bok och sätta igång. Men jag behöver bara ägna studierna en liten stund, det viktiga är att jag har börjat. För då känns det bra, jag är med i matchen och blir motiverad att fortsätta. Jag slipper den spänning och oro som annars gärna byggs upp och tilltar under dagen.

Ett sista exempel: Jag vill ge mitt liv nytt innehåll. Oj, det här är en utmaning utöver det vanliga! Men ibland kan det vara så att man gått och funderat länge på en massa saker man skulle vilja förändra. De kan vara länkade till varandra och bilda en sammanhängande vision om hur jag skulle vilja ha det. Det blir många första steg att ta, men samtidigt kommer de påverka varandra, jag får synergieffekter som kan bli riktigt spännande och hur roliga som helst.

När jag tar mina första steg kan det handla om att börja vistas i nya miljöer, välja tvärt emot vad jag brukar göra, välja ny klädstil och ny frisyr, inspireras till nya intressen, kanske bestämma mig för vilken slags människa jag vill vara och vilket arbete jag vill uträtta.

Att utveckla sig själv och sitt liv kan vara hur roligt som helst – och är det roligt så är det inte heller så svårt. Viktigt är att jag inte jobbar mot mig själv och min hjärna, jag ska vara snäll mot mig själv – och omtänksam. Och det är inte heller fel att vara lite fiffig och lite slug!

Gott Nytt År!

Helena

Gör det viktigaste först

Malmö, den 9 december 2018

Känner du dig alltid stressad i december? För att det är så mycket med allt omkring dig? Eller för att alla vill ha din uppmärksamhet? Istället för förväntan och harmoni har du en konstant, obehaglig känsla som inte låter sig stävjas förrän annandag jul...

Bara lugn – med en enkel princip som du hela tiden bär med dig och förhåller dig till, kan du andas ut och må bra. Istället för att förlora energi, kan du generera mer energi och slå dig själv med häpnad.

Ofta gör vi helt andra saker än det där som är riktigt viktigt. Något som är lättare, något som är roligare eller något som vi inte alls vet varför vi gör. Eller kanske något som någon annan tycker att vi borde göra. Men om jag bestämmer mig för att göra tvärtom, att helt enkelt göra det viktigaste först, får jag både mer tid och mer energi till det som är roligt. För ett gnagande, dåligt samvete gör oss spända och irriterade, och slukar mycket energi.

Principen funkar bra, i både arbetsliv och privatliv. Men hur gör man då för att lyckas? Jo, så fort man känner sig stressad eller trött tänker man ”gör det viktigaste först”, och så skrider man till verket. Och så småningom blir det en positiv trigger där jag vet att det snart kommer kännas riktigt bra. Jag kommer ha saker och ting under kontroll, och jag kan därför glädjas åt julen så som det är tänkt. Och när det nya året startar har jag en god vana som ger mig en bra start, och som gör livet så mycket enklare.

Julen är i bästa fall en bra tid för djup vila och reflektion. En tid för goda, långa samtal med familj och vänner. Jag kan välja detta framför mycket annat. Vad det gäller mat och dryck finns det anledning att fråga sig vad kroppen egentligen behöver, så att jag inte överbelastar den allt för mycket. Jag kan välja det som är bra – och jag kan välja mindre av sådant som inte är bra.

God Jul kära läsare!

Helena

Härskaren

Malmö, den 24 november 2018

Vi är många som blivit heligt förbannade i situationer där vi kommunicerat något som grundar sig på vår kunskap eller erfarenhet, men inte blivit respektfullt bemötta. Det är få saker som kan vara så frustrerande – som när vi blir nonchalant eller arrogant bemötta. Situationen kan vara den att jag inte anses vara rätt person att uttala sig, inte är av rätt kön, inte anses ha rätt kompetens, inte har tillräcklig status i sammanhanget, eller att det jag säger bara inte är uppskattat. Vi utsätts helt enkelt för härskartekniker.

Många gånger räcker det inte med att stå på sig, med utgångspunkt att vi har något bra eller viktigt att förmedla. Vi kan bli totalt överkörda på de mest förbluffande sätt, bara för att någon har bestämt sig för det. Och naturligtvis är det självkänslan som sviktar hos den som utövar detta makt eller härskarbeteende. Människan har ibland väldigt besynnerliga sätt att hantera en dålig självkänsla eller ett dåligt självförtroende. Men det är mycket svårt att dölja, ju mer man försöker, desto värre blir det.

I jobbsammanhang eller i utbildningssammanhang kan det se ut så här: Den som anses vara ”fel” nonchaleras i det hon eller han säger. Därefter kan någon som anses vara ”rätt” säga samma sak fast med andra ord, och bli ”hyllad” för sitt uttalande. Egentligen är det som i berättelsen om Kejsarens nya kläder. Alla ser att Kejsaren är naken, men ingen vill säga något. För det är så härskartekniker fungerar: en grupp personer i sammanhanget tiger och låtsas som att det regnar, till gagn för den som härskar.

Sådana fegisar ska vi såklart akta oss för att vara. Vi ska säga ifrån när någon utsätts för härskarteknik. Exempelvis: Ursäkta, men hörde du inte vad Lotta sa? Hon sa att... Eller: Men det var ju det Kalle sa alldeles nyss! Eller: Det var Lisas idé!

Ibland kan vi behöva lämna en situation helt för att markera en gräns, och därefter berätta för alla inblandade hur vi upplevt situationen. En god självkänsla är bra i ett sådant sammanhang, men tyvärr kan den ibland provocera en person vars självkänsla är låg.

Sedan kan det såklart vara så att vi inte håller med varandra, men det är en helt annan sak. Vi kan ha motsatta åsikter eller inlägg i ett samtal eller i en diskussion – vi behöver inte använda härskartekniker för det. Men det kan också vara så att ett härskarbeteende är omedvetet. Det kan helt enkelt vara ett sätt att skydda sig, eller för att klara av en situation. Men om detta beteende ständigt upprepas, bör den utövande rimligen märka av omgivningens reaktioner och därmed förändra sitt beteende.

Härskartekniker kan såklart också användas som en ren hämndåtgärd – ibland som ett svar på någon annans härskarbeteende. Och det är i någon mån förståeligt, men i sådana sammanhang är det bra att inse att man måste sätta punkt någonstans.

Jag önskar verkligen att vi skulle slippa sådana här analyserande tankegångar, men verkligheten visar så ofta att det är nödvändigt. För när vi utsätts för härskarteknik känner vi skam – fast den skammen egentligen borde höra hemma hos den som utövar den. Hur som helst kan vi trösta oss med att det sällan går riktigt bra för en person som har ett härskarbeteende. I viktiga sammanhang kan denne sällan vara framgångsrik. De som i längden har framgångar här i livet, är istället sympatiska. De har ett inkännande sätt och snarare en förmåga att lyfta fram andra – än att trampa ner dem. Och det är inget annat än äkthet som gäller – den som spelar falskt göre sig icke besvär.

Låt oss därför glädjas åt alla de möten och sammanhang vi har, där vi känner oss sedda och värdefulla. Där vi känner att andra varsamt lyfter och bär oss, om vi själva av någon anledning inte räcker till.

Helena

Rikta din uppmärksamhet utåt – om du vill vara lycklig

Malmö, den 8 november 2018

De som mår och fungerar bra har en tendens att ofta rikta sin uppmärksamhet utåt. De har en förmåga att intressera sig för saker, projekt, händelser och människor, utan att ständigt involvera sig själva. De kan låta sig uppslukas av en intressant miljö eller en berättelse, utan att sätta sig själva i centrum av den. De kan lyssna helt och fullt på en annan människa – utan att involvera sitt ego.

Det är viktigt att jag kan rikta min uppmärksamhet inåt, mot min inre värld, till mina egna tankar och känslor. Men om jag fastnar i min inre värld – om den ständigt är närvarande – och utgångspunkten för allt – då blir det inte bra.

Hjärnan behöver ett spännande och omväxlande liv. Utan utmaningar tänker vi samma tankar, igen och igen. Livet blir tråkigt och enformigt. Vi fastnar lätt i oro, ångest och ältande. Vart vi väljer att rikta uppmärksamheten har väldigt stor betydelse för vårt mående. Det finns många enkla sätt att träna uppmärksamheten: Att läsa en bok eller se en film med fullt fokus på handlingen är bra. Eller att verkligen lyssna utan att avbryta när någon berättar något. Det kan låta som banala aktiviteter, men faktum är att många idag har svårt att göra detta. Att träna Mindfulness är också bra; det är ett sätt att aktivt rikta uppmärksamheten dit jag vill.

Att skaffa ett nytt intresse är ett väldigt bra sätt att rikta uppmärksamheten bort från mig själv. Om jag så bara har en liten stund över varje dag eller ett par timmar på helgen, kan jag åstadkomma mycket på längre sikt. Hjärnan kommer dessutom automatiskt bearbeta det nya utan att jag behöver anstränga mig för det.

Jag måste inte alltid tycka och tänka något om allt och alla omkring mig. Jag behöver inte värdera och döma. Jag kan låta saker vara och passera. Liksom jag kan låta mig själv vara utan att värdera mig själv. När jag inser vikten av detta, kan det kännas som att livet blir lättare. För vi lägger normalt enormt mycket energi på åsikter om än det ena, än det andra.

Om jag känner mig stressad gör jag bäst i att söka mig till skogen. Att vistas i skogen är ett fantastiskt bra sätt att få total vila och återhämtning. Jag kan ge mig tid att fascineras av allt som bara är och vara trygg i det. Jag får en sund distans till mig själv, mitt liv, och mina problem. Samtidigt etablerar jag en god kontakt med min inre värld. Tankarna saktar ner, känslorna blir mildare och mer varsamma. Mina tankar blir klarare – jag förstår vad som är viktigt och vad som inte är viktigt. Jag blir mer balanserad, jag kan känna en total närvaro, och intuitivt kan jag förstå vem jag är.

Helena

Känsla av sammanhang – och tillit

Malmö, den 17 oktober 2018

Det finns inget som är så viktigt för oss alla som att ingå i sammanhang där vi känner gemenskap och tillhörighet. För många är det en självklarhet – man kanske går till ett jobb varje dag där man är en viktig del av en gemenskap. Man fyller en tydlig funktion på arbetsplatsen och om man blir sjuk är man normalt saknad, både av arbetsskäl och socialt.

Arbetsplatsen är en viktig grund för gemenskap, men många andra sammanhang och relationer är minst lika viktiga, även om vi inte måste ha dem alla: familj, grannar, släktingar, vänner, föreningsgemenskap, utbildningar, mm. Men trots att det finns så många potentiella sammanhang att tillhöra, hamnar människor ibland utanför och blir ensamma. Och grejen är att i princip vem som helst kan bli ensam. Eller kan åtminstone uppleva sig som ensam.

En av de vanligaste orsakerna idag är psykisk ohälsa. Exempelvis ångest, depression eller utmattning. Den som mår riktigt dåligt kan ganska snabbt tappa kontakter och sammanhang som man haft. Problemen tornar upp sig, det ena efter det andra, och livet blir plötsligt svårhanterligt. Det går inte längre att se allt det där som egentligen är så enkelt. Alla möjligheter som egentligen finns. All tid går istället åt till att hantera de egna problemen. Inbillade eller verkliga. Och människor runt omkring är upptagna med sitt.

Det är viktigt att vi kan känna tillit till andra människor. Vi ska kunna lita på att vänner och andra kontakter finns kvar, även om förutsättningarna ändras. Det är en grundval i goda relationer. Vi ska också kunna lita på att när vi delar något i förtroende med någon, ska det förtroendet inte hanteras vårdslöst, utan förvaltas väl. Vi behöver finnas för varandra – både nu och sedan. Inte bara tillfälligt. Vi behöver skapa en för alltid känsla, för att det ska kännas tryggt. För vi lever i en värld som är allt annat än trygg. Och vi måste hålla ihop.

Vi människor är känsliga. Vissa är mer känsliga än andra. Vi har därför all anledning att göra allt vi kan för att vara goda medmänniskor, goda vänner, goda kollegor, och att behandla varandra med respekt och generositet. För när respekten för en annan människa brister – då brister relationen – oavsett vilken typ av relation eller kontakt det är fråga om.

Respektlöshet leder till vrede och sorg – över att inte bli bekräftad som den man faktiskt är – respektlöshet kan dessvärre också leda till psykisk ohälsa.

Det är egentligen väldigt enkelt att visa respekt, vara generös, och att bekräfta varandra på ett positivt sätt – och man måste inte alltid vara upptagen med sitt.

Helena

Behöver du ett skogsbad?

Malmö, den 6 oktober 2018

Även om du inte har en skog i närheten av din bostad är det värt mödan att ta sig iväg ibland, för det finns nog inget som kan vara mer avslappnande än att vistas i skogen. Det är så lätt att glömma bort denna enkla aktivitet i ett myller av allt annat vi ska göra. Du får en mental återhämtning som är oslagbar och du använder många muskler i kroppen – tränar smidighet och balans.

Se till att du har riktigt gott om tid i skogen. Mobilen förvaras djupt ner i ryggsäcken, som i övrigt innehåller det du kan behöva – mat, varm dryck, värmande kläder. Kom överens med ditt sällskap om att inte prata så mycket – eller att gå tysta tillsammans.

Ta några djupa andetag – andas ut – och låt allt som belastat dig den senaste tiden rinna av. Försök att hålla en kontakt med ditt andetag. Slappna av i kroppen allt eftersom du rör dig i terrängen. Rör dig sakta – rör dig medvetet – var närvarande i varje rörelse. Använd hela kroppen.

Ta in tystnaden, skogens alla dofter och de lugna färgerna. Var nyfiken på allt omkring dig. Rör vid träden, mossan och blåbärsriset. Om du känner irritation eller oro över något – gå inte in i den känslan. Försök inte heller tränga bort den. Försök istället att möta känslan med tålamod och acceptans. Den får vara där. Känn tillit till att allt ordnar sig på något sätt. Försök att föreställa dig att du andas genom känslan tills den lättar.

Sätt dig på en stock eller i den mjuka mossan. Låt dig fascineras av allt som bara är och känn en trygghet i det. Vila blicken framför dig eller slut ögonen en stund. Var medveten om ditt andetag. Känn hur din kropp andas alldeles av sig själv utan att du behöver göra någonting. Försök att känna en tacksamhet över din kropp som andas. Stanna i detta tillstånd en stund.

Reflektera sedan över det faktum, att du har allt du behöver inom dig för att leva ett lyckligt liv. Du har vishet, styrka, trygghet, kärlek, kreativitet, goda lösningar, etc. Låt de mörka molnen dra förbi – så ser du snart solen mot en klar himmel.

Helena

Hälsa – behöver inte vara en kamp!

Gästskribent: Karin Haglund, LifeVision
Den 20 september, 2018

När de flesta tänker på regelbunden träning och nyttig hälsosam kost så är det som en tung suck går igenom dem. Att det är en kamp, något jobbigt, kämpigt och slitigt att få till dessa vanor som skapar så mycket bra i kroppen. Att det är svårt, att man behöver ”offra” en massa och att det krävs stor insats.

De flesta håller ändå samtidigt med om att man får mer energi och mår mycket bättre när man väl får till de där träningspassen och de fräscha måltiderna. Men i mångas ögon är det ouppnåeligt och besvärligt, något de själva inte skulle kunna klara av att leva efter i längden.

Det jag vill fokusera på idag är den mentala aspekten av hur vi ser på just en hälsosam livsstil.

Varför ser de flesta det som om hälsa är en kamp? Jag tror att det har mycket med vad media har förmedlat, vi har blivit itutade att ”no pain no gain”, d.v.s. springa intervaller på löpband tills vi spyr, räkna kalorier, mäta sin fettprocent och ha disciplin att säga nej tack till precis allt sött.

Men ärligt talat, är det verkligen hälsa? Visst magrutor får vi säkert genom hårda träningspass, strikt antal kalorier med låg andel fett och mycket protein. Men hur mår vi? Hur mår insidan på kroppen? Är vi försurade av alla lågkaloriprodukter och av all fysisk stress från extremt hård träning? Den psykiska stressen av att ständigt ha koll på varenda måltid, väga mat, räkna protein, energiprocent och mäta sina träningsframgångar? Tappar vi kanske oss själva någonstans på vägen. Blir det en livsstil eller något vi gör under en viss period i vårt liv?

Fick idén till att belysa detta ämne för några dagar sedan när jag var ute och promenerade i en park nära vårt hus. Mötte en tjej som kom springande i riktigt snabb takt, flåsade som sjutton och var alldeles illröd i ansiktet. Hon var så framåtlutad när hon sprang med sina tunga steg att det såg ut som hon skulle stupa när som helst. Varje cell i hennes kropp kämpade till max vid varje steg.

För mig blev det så tydligt just då - herre gud vad folk kämpar och sliter. Är det verkligen meningen? Visst, något intervall pass då och då samt att utmana kroppen fysiskt är bra för oss, särskilt om vi tränar för en prestation. Men om nästan varje träningspass är något du verkligen får slita dig igenom och peppa dig själv för att klara av utan att du njuter av den hårda träningen (som faktiskt en del gör) kanske du bör tänka om?

Nu säger jag inte att det alltid är lätt att leva hälsosamt och nyttigt men jag ser det personligen i 9 fall av 10 som en riktig njutning med den livsstil jag valt. Att man hittar en träningsform man gillar och njuter av, det behöver inte alls innebära blodsmak i munnen när vi rör på oss, utan att vi får igång vår svettning och att vi rör oss på ett skonsamt sätt som skapar harmoni i kroppen, både fysiskt och psykiskt. Träna för att få bättre hållning, kroppslig balans och motverka skador. Att det blir en vana och helt naturligt att röra sig varje dag. Något vi verkligen vill och som kommer per automatik. Inte att det måste vara inbokat med stora bokstäver i kalendern, eller att vi lovat en vän för att det ska bli av och prioriteras. Eller bara för att bränna kalorier.

Jag ser det som jag unnar mig att välja underbart god och hälsosam mat i regnbågens alla färger. Mat jag suktar efter, längtar efter och verkligen vill ha. Mat som gör mig både mätt men framför allt kroppen nöjd och belåten då den får all näring den behöver. Att ha förmånen att öppna kylskåpet och känna in vad vill ha just idag, inte vad jag ”får” äta eller ej, utan vilken gåva jag vill ge min kropp och mina celler.

Jag tror att hälsa är så mycket mer än de fysiska vanorna vi utför. Att hälsa till grund och botten handlar om hur vi mår mentalt. Hur vi ser på vårt liv, vår livsstil och de val vi gör. Att kunna vara i så bra kontakt med sin kropp att man känner att ”nu är det dags för en vilodag” eller ”idag behöver jag äta mer för att kroppen behöver det”. Eller att ”nu är tiden inne för mer utmaning i min träning” alternativ ”nu behöver jag en period av återhämtning och lugnare träning”.

Vad tror du? Visst kan hälsa vara en njutning?

En livsstil med bra val som faller sig naturligt och blir till ett enkelt, lustfyllt och härligt sätt att leva. Något vi gör för att vi älskar det, för att vi vill och som vi märker att vi mår bra av på alla plan.

Jag hoppas att tjejen i löpspåret med de illröda kinderna och den framåtlutade stilen upptäcker att man kan träna på andra sätt också, sätt som man verkligen gillar (det var uppenbart att hon inte var den typen som njöt av att ta ut sig till max, vilket ju en del faktiskt gör) och som kan skapa bättre resultat för både kropp och själ.

Att vi vaknar upp och inser att vi kan fokusera på näring istället för kalorier. Att vi kan se till vad som faktiskt ligger på vår tallrik, hur råvarorna är tillagade och om måltiden är ekologisk istället för att det ska handla om hur många gram protein eller hur mycket kolhydrater som ligger där.

Att vi kan hitta en kärlek i vår livsstil, en kärlek som gör det lätt att välja hälsosamt. En livslång kärlek som växer sig starkare för var dag som går.

Det är min förhoppning … Själv är jag löjligt förälskad i att leva sunt, både i själva vanorna, tankesättet och rutinerna men också för allt gott det ger mig.

Karin Haglund, Hälsocoach, kostrådgivare, PT, författare

karinhaglund.se
lifevision.se

His Holyness the 13th Dalai Lama

Hagestad, den 16 september, 2018

Det var länge sedan jag läste en bok av Dalai Lama, men andemeningen i hans budskap till världen glömmer man såklart inte. Nu har han besökt Malmö och jag hade förmånen att lyssna på honom i en intervju på Malmö Live. Arrangemanget med Dalai Lama hade rubriken ”The art of Happiness and Peace”.

En intressant aspekt av Dalai Lamas person är hur han använder sin humor. Med hjälp av humor skapar han snabbt en god kontakt med sin omgivning – i det här fallet med hela publiken på Malmö Live. Han är också väldigt rakt på sak – han spolar kringsnacket och pratar bara om det han anser väsentligt. Nedan följer det viktigaste ur mina anteckningar.

Alla är vi människor och vi vill alla ha ett lyckligt liv, även djuren, säger han. Men alla har ett ansvar. Vi är sociala varelser och vi behöver varandra för att vara starka. Ingen klarar sig själv. Vi måste ta ansvar för varandra. Och vänskapen – den bygger på tillit.

Om du tror att du är speciell – inte som andra – blir du isolerad från andra. We are the same - human brothers and sisters. Det förstår vi om vi gräver djupare.

Vi ska leva i vänlighet. Möta varandra med vänlighet – och tänka vänliga tankar om varandra. Glädje och lycka är bra för immunsystemet – självhat är dåligt. Verklig skönhet är inre skönhet.

Självförtroende och optimism är viktigt. Självförtroende – inte arrogans. Compassion och förlåtelse – inte ilska. Ilska är ett mentalt skydd.

Vi ska satsa på utbildning, forskning och compassion. Vi ska sträva mot lyckliga familjer och lyckliga samhällen. Vi ska ge människor skydd när de behöver det – sedan ska vi satsa på återuppbyggnad. Rebuild, var ett ord som Dalai Lama upprepade många gånger.

Här har vi principen om enkelhet i ett nötskal – och den tror jag starkt på. Människan har byggt så komplicerade samhällen, komplicerade arbetsliv och komplicerade relationer. Hur skulle det vara om vi skippade allt det där och började om. Rebuild!

Helena

Från en flyktig tanke – till en komplex idé

Malmö, den 11 september, 2018

Plötsligt en dag, när jag promenerar i staden och njuter av den milda septembersolen – slår det mig vilka fantastiska möjligheter vi har att utvecklas, bara genom att arbeta med våra tankar. Eller snarare genom att leka med dem. Och detta är ju inget nytt i sig, men jag tänker att många av oss behöver en enkel och rolig strategi som kan ta oss ur gamla, förlegade och i värsta fall förlamande tankar.

De flesta tankar vi tänker har vi tänkt hundratals eller tusentals gånger. Vissa tankar har jag haft hela livet. Det är ett faktum att fundera över. Visst kan de variera lite, men i stort sett är det ändå samma tankegångar.

Men plötsligt har jag en flyktig tanke som utmärker sig i det vanliga flödet. Något som fångar mitt intresse. Dröj kvar vid den en stund. Var lite nyfiken. Undersök tanken. Försök förstå vad den innebär i ett djupare perspektiv. Kanske är tanken en möjlighet. Låt den växa till sig för att se vart den leder.

Jag kan leka med tanken alldeles för mig själv – jag behöver inte berätta för någon. Om tanken är en utmaning för mig – desto viktigare att ha den för mig själv. Och så här kan jag leka länge, utan att riskera någonting. Även om jag har dålig självkänsla eller dåligt självförtroende, är en lek med tankar inte hotande. Om jag ändå skulle uppleva den som hotande, ska jag bara påminna mig om att det är en lek.

Det finns aldrig en bortre gräns för vad vi kan göra eller åstadkomma. Den insikten behöver vi ha – annars kan vi få för oss att det finns en massa saker i livet som vi inte kan göra. Givetvis kan inte alla göra på samma sätt, men egentligen är det ju det som är det stora – eller själva poängen – att jag gör något på mitt eget sätt. Och om jag gör det med äkthet, kunskap och ett djupt engagemang så blir det bra.

Många gånger söker jag bekräftelse från omgivningen. Jag vill veta om andra tycker att jag är duktig och duglig. Men andra känner kanske inte till min unika potential, eller min kunskap. De har kanske ingen aning. Och för en människa med riktigt dålig självkänsla och dåligt självförtroende, kan det vara så illa att man så att säga vill ha klartecken från andra, för att våga göra det man innerst inne vill.

Om jag ger mig hän i tankeleken och låter den flöda ohämmat, kan det plötsligt bli allvar. Plötsligt bestämmer jag mig för att byta jobb, börja plugga eller starta eget. Eller för att leva mitt liv på ett annat sätt. Eller för att göra det jag innerst inne vill och sluta göra det jag inte vill. Kanske tar jag åter upp ett gammalt intresse eller skaffar mig ett nytt. Eller så tar jag helt lugnt ett beslut om att göra något jag tidigare varit rädd för. För i mina tankar har jag nu sett att jag vågar och att jag kan.

Reflektion

Låt oss reflektera över varför vi ofta tror och tänker att vi inte kan eller vågar en sak. Var kommer de föreställningarna ifrån? Hur länge har jag haft dem? Hur var det innan jag fick dessa föreställningar? Har jag någon gång känt mig helt fantastisk? Hur var situationen och omständigheterna då?

Helena

När en mardröm blir verklig

Hagestad, den 19 augusti, 2018

Om man har utvecklat riktigt svåra sömnproblem kommer livet mer eller mindre att kretsa kring dessa problem. Man blir inte bara väldigt trött, utan också mindre kreativ och mindre aktiv. Man kommer in i en negativ spiral, som är så svår att bryta, att man dras längre och längre in i insomnins mysterier. För nog är det besynnerligt att man kan vara hur sömnig som helst – men när man lägger huvudet på kudden för att sova, försvinner sömnigheten. Istället känner vi hur stresshormonerna tilltar mer och mer, och vi blir skräckslagna av tanken att få ännu en sömnlös natt. Och vi förundras över att vi kan hantera livet överhuvudtaget, med så lite sömn. I bästa fall blir det någon timmes slummer innan det är dags att stiga upp.

Utan god sömn kan vi inte leva. Vi kan förstås försöka, men det blir outhärdligt. Det blir alldeles fruktansvärt, hemskt, och outhärdligt. Och det är därför så många tvingas ta sömnpiller. Men det håller inte i längden och det ska aldrig vara en lösning på längre sikt.

Om man har återkommande problem med att somna och inte kan behålla sömnen i 6-8 timmar, eller vaknar upprepade gånger, då har man insomni. Detta är ett tillstånd – inte en sjukdom. Och man behöver göra en del förändringar under en period på några veckor, för att dygnsrytmen och sömnfunktionen ska börja fungera normalt igen.

Jag har lång erfarenhet av egna sömnproblem bakom mig och gedigen kunskap från möten med duktiga sömnterapeuter och läkare. Den mentala träningen är dessutom en utmärkt grund när det kommer till att göra en individuell plan för bättre sömn.

Om du också vill lägga sömnproblemen bakom dig, då är hösten en utmärkt tid för det. Tillsammans gör vi en plan som du ska följa, och den är helt och hållet anpassad för dig och dina omständigheter. Du får lära dig vad som gäller när det kommer till att bryta insomni, för att successivt börja sova mer normalt. Du kommer också få insikter som minskar din rädsla för eventuella följder av utebliven sömn. Tyvärr får vi allt för mycket skrämmande upplysningar, som inte gagnar den sömnlöse på något sätt.

Helena

Mental förberedelse – en förutsättning för framgång?

Hagestad, den 18 juli, 2018

Under långa, lediga semesterdagar finns det goda möjligheter att träna mentalt. För när vi varvar ner och laddar batterierna börjar vi också reflektera mer över tillvaron. Vi summerar, planerar och tänker efter – och dagdrömmer om hur vi skulle vilja ha det i våra liv. Nya visioner gestaltar sig utan minsta ansträngning, och med hjälp av denna naturliga reflektion kan jag starta en mer medveten mental träning.

Låt oss leka med tanken att livet har blivit lite tjatigt och tråkigt – vi hamnar alla där emellanåt. Om jag då önskar mig förändring och mer framgång i mitt liv, kan jag mentalt förbereda mig för det. För om jag vet vad jag vill ha och vad jag vill göra, är jag redo att ta snabba beslut när en möjlighet dyker upp.

Alla har vi erfarenhet av att vi stått inför ett beslut och tvekat och velat och sagt nej, för att lite senare ångra oss djupt. Kanske har vi känt en besvikelse över oss själva och vår tveksamhet. Men om vi bara vet vad vi vill, kan vi fånga bollen när den kastas.

Vi har våra personliga värderingar, kunskaper och talanger, sådant som vi hela tiden nyttjar i våra liv, men det är långtifrån alltid vi nyttjar de resurser och möjligheter vi har fullt ut. Om vi mer medvetet och strukturerat reflekterar, kan vi ta vara på fler av de möjligheter som livet bjuder. Jag kommer så att säga slippa se det ena tåget efter det andra passera, och besviket stå kvar på perrongen och undra varför hon steg på, och varför han steg på – men inte jag.

Helena

La magica

Tropea, den 10 juli, 2018

Jag börjar bli sömnig av båtens monotona stötande mot vågorna. Havet glittrar, himlen är blå, bara någon enstaka molntuss drar förbi. Jag och min familj har lämnat vulkanön Stromboli bakom oss, liksom simturen i det djupa, klara vattnet. Men en och annan lavasten har vi fått med oss från den svarta stranden.

Nu är vi på väg tillbaka till fastlandet och Tropea, möjligen en aning besvikna över att äventyret redan är över. Jag sneglar mot de väldiga motorerna som driver den 10 meter långa farkosten. Vattnet forsar och fräser där bak och jag hoppas att inget ska hända. Som på färden ut, då vi körde rakt in i ett grovt fiskenät av något slag. ”Very dangerus” sa vår skeppare och krängde av nätet från rotorbladen. Sedan startade han motorn igen och fortsatte som om inget hade hänt.

Italiensk popmusik strömmar nu ur högtalarna och jag tänker att det är väl menat. Jag börjar bli törstig, som vanligt har jag druckit för lite vatten, men får vänta med att dricka tills vi kommer i hamn. Plötsligt saktar båten ner och vår skeppare börjar hojta på oss. Vi reser oss och försöker se vad det är fråga om. Det är något i vattnet. Och plötsligt ser jag en delfin som far rakt upp ur vattnet och dyker så där snyggt som bara delfiner gör. Vi jublar och spejar ut mot vattenytan. Den ena delfinen efter den andra visar sig. Det blir singelskruvar, dubbelhopp och till och med en trippel. Upp emot femtio delfiner ger oss en magnifik uppvisning. Stjärtfenor slår mot vattenytan och de ser på oss med sina glada miner innan de dyker ner igen. Det är ofattbart. Jag kan inte tro att det är sant. Det är magiskt. Jag har alltid velat se delfiner på det här sättet.

När vi tror att showen är slut kommer mera – ungefär som de sista raketerna vid tolvslaget. Och när vår skeppare slutligen startar motorn och fortsätter färden, dyker delfinerna i kölvattnet efter oss. De ser ut att ha väldigt roligt.

Naturupplevelser är det bästa här i livet, tycker jag, och forskning i ämnet bevisar också hur bra naturen är för oss. Naturen i alla dess skepnader. Den har en läkande inverkan, både mentalt och kroppsligt. Och det är inte så konstigt – vi är ju egentligen en del av den. Havet, solen, stranden och skogen har massor med goda effekter på oss och vårt mående.

Kanske är det så att många av de problem och sjukdomar som är vanliga idag, skulle försvinna om vi återtog kontakten med naturen. Jag menar inte ibland, när vi tycker att vi har tid, utan så mycket som bara är möjligt. Och inte nog med det – vi kan också äta en mer naturlig kost, som våra kroppar behöver för att fungera optimalt.

Låt oss fundera över hur vi kan spendera mer tid i naturen och hur vi kan lägga till mat som optimerar vår hälsa.

Helena

Sommarlätta dagar – och längtan efter tunga, svarta moln

Hagestad, den 17 juni 2018

Att etablera nya vanor är inte helt enkelt. Vanligtvis tar det lång tid och kräver en viss planering och disciplin. Man behöver identifiera och eliminera dåliga vanor och dess triggers. Men under sommarens långa, ljusa dagar är det lättare att hinna med och vi gör saker med större lätthet. Vi ska därför ta vara på de impulser vi får att göra något nytt eller annorlunda, eller att slutföra ett projekt som fått stå tillbaka allt för länge.

Men ett annat sätt att hitta stöd för nya, goda vanor är följande: Leta upp en fin plats utomhus. I trädgården, i någon park eller i skogen. Sätt dig där och reflektera över följande livskunskap: Jag har allt jag behöver för att skapa det liv jag vill ha. Det finns inom mig. Jag har en inre källa från vilken jag hela tiden kan ösa; visdom, goda lösningar, styrka, energi, kreativitet, livsglädje, kärlek etc. Den källan är aldrig avstängd. Flödet stannar aldrig av. När helst jag vill kan jag inhämta det jag behöver. Om något hänger upp sig eller kommer i vägen, vänder jag mig till min källa igen, när jag är redo för det.

Jag ska tillämpa en princip om enkelhet för det jag ska göra, för vi människor har en förmåga att krångla till saker. Men goda lösningar finns oftast i det enkla. Det finns såklart undantag och då kan det vara till hjälp att helt enkelt skifta perspektiv. Och att reflektera över det faktum att det inte finns något negativt som inte också för något positivt med sig – och tvärtom. Det kanske låter uttjatat men det är väldigt intressant att testa denna princip i tanken.

Om jag mår dåligt eller har ett problem, ska jag undersöka vad det egentligen handlar om på djupet. Ofta har vi en del ytligare problem som täcker själva grundproblemet. Inte sällan hittar vi sådant som tomhet, rädsla, trötthet, ensamhet, längtan efter kärlek. Kanske ett behov av att få prata ut och bli lyssnad på. Eller en längtan att vara behövd och uppskattad för den jag är. Det kan alltså vara så att vi måste skala av lager efter lager för att komma till själva grundproblemet och dess kärna.

Med inspiration från Mental klarhet, Anders Haglund, LIFE VISION

Glad midsommar!

Helena

Tack för mig – nu måste jag kila

Hagestad, den 4 juni 2018

Livet är fullt av utmaningar, även för en mental tränare. Och det är bland annat dessa utmaningar som gör att jag kan utvecklas. Bland mina anteckningar i den suveräna utbildningen Mental klarhet, som jag deltog i under våren, kan jag läsa: Jag ska se om det finns något där för mig, och finns det inget, så finns det inget – då ska jag inte gå dit. Det här var en av mina viktigaste anteckningar, för jag har stora utmaningar i detta.

Jag har alltid varit avundsjuk på människor som kan lämna en situation som de inte vill vara kvar i. Om jag exempelvis befinner mig i ett sällskap där det känns fullständigt meningslöst att vara, skulle jag vilja ha kurage att ställa mig upp, tacka för mig, och gå. Men i stället letar jag guldkorn. Jag väntar tålmodigt på att det ska glimma till någonstans. Jag tar en spade och börjar gräva – kanske kan jag hitta guld om jag gräver djupare? Jag gräver och gräver, tills jag stöter på något hårt och tomt – besvikelse och meningslöshet – men inget guld.

Men det sammanhang som jag lämnar kan så klart vara guld för någon annan. Naturligtvis. Men jag behöver värna om mig själv och min tid, för det är det ingen annan som gör. En vanlig fälla för många av oss är att vi är andra till lags av ren respekt. Och det är väldigt märkligt det där, hur människor skaffar sig övertag eller hamnar i underläge, och hur snabbt vi får en viss plats i en hierarki. Problemet är bara att vi många gånger får en felaktig plats, eller är så självständiga att vi vägrar att inta en plats överhuvudtaget. Och då blir det problem. Det blir ovänskap, svekdebatter och livslång skadeglädje. Men man måste ju vara artig, tänker jag. Ja, det måste man. Men det får faktiskt finnas gränser för artigheten. Särskilt om situationen är sådan att jag inte möts av artighet i gengäld.

Helena

Vid akut livskris – ge ditt liv nytt innehåll

Malmö, den 20 maj 2018

För mig handlar personlig mental träning främst om att stötta och leda människor i deras vilja att förändra sådant som de längtar efter att förändra, eller för att nå mål som man kanske kämpat för i åratal.

Vi är ibland både uppgivna och förtvivlade över de svårigheter vi har att få till livet som vi vill ha det. Inte helt sällan leder det till livsleda, tomhet, depression, sömnproblem eller olika grad av utmattning – om man kämpar och strävar under lång tid utan att riktigt lyckas. Och med att lyckas menar jag bara sådant som är rimligt att man vill klara eller uppnå i livet.

Mental träning kan vi använda till i stort sett vad som helst. Men innan man börjar träna på något mer specifikt, finns det några saker att fundera över. Det är normalt inte genom att kämpa hårt som vi når våra mål. Goda prestationer och bra resultat får vi istället när vi är avspända och i god balans. Och därmed kommer också sköna känslor som kan leda till att vi hamnar i en positiv, uppåtgående spiral med flow och positiva händelser.

Inom PMT finns många verktyg för att göra oss avspända och balanserade. Men det viktigaste är att ta tillvara de insikter vi får efterhand. En insikt får vi när vi förstår något på djupet – och då har vi ett tillstånd av mental klarhet, som kännetecknas av ett djupt lugn.

Alla har vi upplevt hur en genialisk idé plötsligt fyllt våra tankar. Allt är klart och tydligt, och vi vet precis hur vi ska göra eller inte göra. Problemet är många gånger att vi inte inser att det verkligen är en genialisk eller god idé vi har fått. För det är inte svårare än så att få goda idéer. Och vad brukar man göra? Jo, man viftar bort tankarna som mindre viktiga, kanske med en känsla av genans. Vem är väl jag att göra det där? Jag är ju inte särskilt duktig om jag jämför med vissa andra. Men det är just där jag tänker fel. För de som lyckas bra här i livet är inte av annat virke än jag själv. De är egentligen inte bättre. Det är inte så att jag befinner mig i en slags mental dimma när jag får goda idéer. Det är precis tvärt om – jag är i mental klarhet. Och de stunderna ska vi ta vara på. Jag ska inte tro på den inre kritiker som inte vill något hellre än att tala om hur dum jag är. För det är bara negativa tankar som ger upphov till jobbiga känslor. Det är lätt hänt att blanda ihop denna inre kritiker med förnuftet. Men jag behöver inte lyssna. Jag ska inte lyssna. Sedan är det en annan sak att jag ska ta det lugnt och inte rusa iväg. Alla idéer är inte lika värdefulla och därför ska jag inte förhasta mig. Bättre då att samla på goda idéer och avvakta, plocka fram dem när tiden är mogen och när tillfället är rätt. Och självklart behöver jag kunskap och färdighet i det saken gäller, och där kommer förnuftet in i bilden. Men grejen är att våra goda idéer ofta bygger på det jag är bra på och det jag förstår. Varför skulle de bygga på något annat?

Det kan vara svårt att själv se de grundläggande orsakerna till besvikelser, dåliga resultat eller misslyckanden. I PMT jobbar vi tillsammans för att förstå, höja blicken och se framåt...

Ta vara på dina insikter.

Helena

Det inre barnet

Malmö, den 3 april 2018

Nu ska vi använda vår föreställningsförmåga, vi ska visualisera. Vi tänker på oss själva som barn och vi börjar riktigt tidigt i livet. Jag tänker på mig själv som tvååring, inte för att jag kan minnas något, men jag har ett foto som gör mig väldigt varm inombords. Jag sitter i min mammas knä och jag strålar av glädje och välmående. Den energi jag utstrålar är så stark att jag blir fullständigt förundrad. Tänk att det där är jag! Vad hände sedan? Åren därefter, när energin avtog mer och mer?

Visst kan jag minnas tillfällen när energin var där igen. När jag lekte i 70-talets snömassor tillsammans med min storebror och hans kompisar. När jag gick i första klass och jag bara älskade att gå i skolan. När jag spelade teater med mina kompisar och vi gjorde succé i klassrummet. När jag lekte och upplevde äventyr med min bästis.

Men ju äldre jag blev, ju mer slocknade energin. Jag tänker på klassfotot när jag var fjorton, där finns inte mycket av energi kvar. Men jag tog mig ur det. Jag tog mig vidare. Så småningom finns åter igen foton där energin visar sig. Men jag är lite tilltygad av livet och ganska kraftlös. Jag känner en sorg när jag ser det för min inre syn.

Men alla bär vi det lilla barnet inom oss. Barnets livsglädje. Som små barn var vi nyfikna – och vi hade lätt för att skratta. Vi hade lätt för att älska; en blomma, en smak, en annan människa. Vi hade lätt för att känna empati. Vi hade ett levande kroppsspråk och vi sprang med glädje när våren kom. Vi sov djupt och länge, och vi vaknade lyckliga. Vi åt när vi var hungriga. Vi grät när vi var ledsna. Vi berättade öppenhjärtigt för andra om våra känslor, tankar och problem. Vi var närvarande i nuet. Vi var fascinerade av våra kroppar. Vi såg upp till vuxna människors kunskap och färdighet. Vi älskade att lära oss nya saker – att cykla, simma och läsa. Vi kände förundran över livets alla mysterier.

Visst har jag skönmålat barndomen här. Många barn har andra erfarenheter. Jag har andra erfarenheter, delvis. Men jag tror ändå att många av oss känner igen beskrivningen, mer eller mindre. Och jag kan faktiskt ta kontakt med barnet i mig och komma tillbaka till den jag var. Jag kan träna på det. Jag kan träna genom att göra sådant jag tyckte om att göra som barn och riktigt leva mig in och njuta av det. Jag kan tillåta barnet inom mig att vara närvarande i mig, även känslomässigt. Jag kan tillåta sårbarheten.

De orättvisor eller trauman jag mötte som barn kan jag idag rätta till genom att jag visualiserar den situation jag befann mig i. Jag föreställer mig pojken i min klass, som hånade mig och slog mig hårt i magen med knuten hand. Jag föreställer mig att jag sitter hos mig själv i den situationen, ser mig själv i ögonen och säger: Jag förstår hur det känns, du får gråta, du är ett mycket känsligt barn. Den pojken har problem med sig själv och han tar ut det på dig för att du är liten, späd och snäll. Eller kanske för att du kan läsa så bra, men inte han. Jag håller mig själv i handen. Jag är det trygga och varma stöd som inte fanns där och då, i den situationen.

Jag kan även hjälpa mig själv i svåra situationer som vuxen. Genom självmedkänsla och närvaro i situationen kan jag stötta mig själv vid svåra samtal, vid upplevelser av härskartekniker eller fientlighet. Det finns en teknik för detta inom Mindfulness: Mindful Self-Compassion, (självmedkänsla). I mitt arbete med PMT använder jag denna teknik.

Helena

Öppna upp för läkande och livsglädje

Malmö, den 11 mars 2018

Våra kroppar är egentligen självläkande – men vi måste skapa rätt förutsättningar för att läkningen ska bli optimal. Alla har vi möjlighet att bli friskare och starkare och fulla av energi. Men det krävs att vi ger kroppen det den behöver i form av näring, rörelse och återhämtning. Egentligen är det inte så svårt. De flesta av oss vet mycket väl vad som är hälsosam mat, hur vi bör träna kroppen och hur vi ska ta hand om oss för att känna välbefinnande.

Men om vi har svårt att komma igång med den självläkande livsstilen, kan vi få inspiration genom att lära oss mer om hur allt hänger ihop i kroppen. Och hur kroppen hänger ihop med den psykiska hälsan. Och i stället för att känna hopplöshet över det faktum att allt hänger samman, kan vi inse det fantastiska i att det gör just det. För det innebär att allt gott vi tillför också kommer ge synergieffekter som vi inte ens kunnat ana vidden av.

Istället för att ta bort eller förbjuda viss mat ska vi fokusera helt på att lägga till. Vi ska lägga till näringstät mat, huvudsakligen grönsaker, rotfrukter, baljväxter och bra fett. Och vi ska variera kosten så mycket som möjligt och se till att den är färgglad och god. Så småningom, när vi vant oss vid den ”nya maten”, och inspireras genom att läsa och lära mer om den, kommer den tränga undan den dåliga, belastande och tomma maten, mer och mer. Vi ska också successivt vänja oss vid att dricka vatten – det är den enda dryck vi behöver.

Om jag har svårt för att börja träna eller att hålla träningen igång ett visst antal dagar i veckan, är det bättre att göra lite varje dag. Träningen ska vara lustfylld och motiverande. Men jag kan inte bli motiverad genom att vänta på att motivationen ska komma till mig – den kommer efterhand som vi faktiskt gör något. Så sätt igång, nu meddetsamma, om du vill ha motivation. Upp på golvet och rör dig! De flesta av oss kan en hel del om träning: lugn work-in, pulshöjande workout, yoga, pilates, stretching etc. Gå ut och promenera och känn in våren! Spring en liten bit emellanåt och låt det bli början till en mer medveten intervallöpning!

För mycket stress i våra liv, det är inte bra, det vet vi. Och vi ska göra allt vi kan för att rensa bort sådant som är mindre viktigt. Det kan handla om onödiga arbetsuppgifter, plikter vi tagit på oss och praktiska göromål som egentligen är onödiga. Det kan också handla om social samvaro med människor vi egentligen inte uppskattar eller som faktiskt inte är bra för oss. Dåliga relationer kan vara minst lika stressande som exempelvis för mycket arbete. Sköt relationerna på jobbet på ett proffsigt sätt, det brukar vara det bästa. Privat ska vi umgås med dem vi tycker om och som också tycker om oss.

Återhämtning är viktigt för att vi ska må och fungera så bra som möjligt. Är jag väldigt trött så ska jag unna mig att vila ordentligt och sova ut. Men annars får vi ny energi genom att göra sådant vi tycker är roligt. Det är med andra ord ingen bra idé att dra ner för mycket på fritidsaktiviteter och social samvaro när vi är stressade. När vi unnar oss en paus eller en ledighet mitt i stressen får vi perspektiv på tillvaron och vi fattar bättre beslut. Inom personlig mental träning finns det många enkla verktyg för att optimera återhämtningen.

Ibland får vi inte livet att fungera och det är inget konstigt med det, det händer de flesta. Frågan är om vi ska kämpa vidare, ungefär som vi brukar, eller om vi ska testa Mental träning? Varje framgångsrik idrottare har en Mental tränare, och de skulle aldrig vara framgångsrika med endast fysisk träning. Så varför ska vi andra klara oss utan stöd och vägledning? Är det ens rimligt? Med tanke på allt vi ska klara av i våra liv!

Testa gärna Omstart steg 1, där du tränar livsstilsförändringar!

Lästips: Självläkande människan av Sanna Ehdin, Hjärnstark av Anders Hansen, Happy food av Niklas Ekstedt & Henrik Ennart, Compassioneffekten av Christina Andersson, Att välja glädje av Kay Pollak, Nordic Yoga av Anette Larjard, Karins gröna värld av Karin Haglund

Helena

Ur ilskan kommer kraften

Malmö, den 8 februari 2018

När vi känner starka känslor som ilska eller djup sorg är det också vanligt att vi känner att något är förstört eller bortkastat. Det kan handla om tid – som har förslösats i en dålig relation eller på något projekt som slutligen känns meningslöst. Det kan handla om pengar som investerats, där jag har vissa rimliga förväntningar på vad jag ska få tillbaka.

De av oss som är mer känsliga kan bli så sårade av andras ord eller handlingar att det blir svårt att föreställa sig såren läka. Obetänksamhet, elakhet eller likgiltighet från andra människor kan ibland ta så hårt att vi får kämpa för att inte falla.

Ibland faller vi, in i ett djupt mörker, där vi famlar omkring i väntan på ljuset. Många har haft sådana upplevelser och många kommer att ha det igen. En del av oss har lärt sig att vänta ut ljuset och lättnaden, medan andra behöver stöd på vägen.

Men vi kan välja att se starka, negativa känslor som en tillgång i våra liv. Som energi. Inte just i stundens hetta eller i sorgens djup – men så småningom kommer vi kunna använda denna energi. I arbetet, i projekten, och i relationerna. Och vi kommer då känna av den läkande kraft som skapande kan vara för oss. I mångt och mycket skapar vi våra liv.

Vi kan lära oss att bättre härda ut genom självmedkänsla. Om jag vänder min uppmärksamhet mot mitt inre och förhåller mig accepterande till de känslor jag har, kommer de tappa i kraft och intensitet. Men känslorna kommer för att säga mig något. Ibland något viktigt som: Det här är bra för mig eller den där personen är inte bra för mig, jag behöver mer av detta – mindre av det där.

Vi som arbetar mer kreativt, vi vet vilken fantastisk källa till skapande starka känslor kan vara. I bästa fall kan negativa känslor omvandlas till positiva i denna process, och bara lämna erfarenheter och minnen bakom. Och vi kan gå vidare i våra liv, både starkare och klokare.

Helena

Högkänslighet – en tillgång för dig och mig – och för samhället

Malmö, den 18 januari 2018

Sedan den amerikanska forskaren och psykoterapeuten Elaine N. Aron släppte sin bok ”Den högkänsliga människan” i Sverige, har det skrivits mycket i ämnet. Vi som är särskilt sensitiva har härigenom fått det erkännande vi förtjänar. Många av oss kan berätta hur vi i vår barndom och genom vuxenlivet blivit förminskade av vår omgivning på grund av vår sensitiva natur. Såväl föräldrar som lärare och andra vuxna har ofta behandlat oss på ett okunnigt sätt och därmed inte insett vilken begåvning och vilka värden man gått miste om. Vi är väldigt många som säger samma sak: när jag för första gången hörde talas om- eller läste om högkänslighet, förstod jag genast att det handlade om mig.

För mig personligen kastade kunskapen ett nytt ljus över hela mitt liv. Jag fick nya perspektiv som hjälpte mig att förstå nästan allt jag varit med om. Jag kunde förstå mig själv som barn och som tonåring. Jag kunde förstå mig själv som ung vuxen och de utmaningar jag hade i att passa in i olika sammanhang, och att komma till min rätt som den mycket sensitiva person jag var. Och naturligtvis känner jag en viss sorg över det faktum att livet kunde varit annorlunda om bara kunskapen funnits tidigare, men framför allt har insikten om min personlighet gett mig en bättre självkänsla och ett bättre självförtroende.

En gång i tiden fanns kunskapen säkert där på ett självklart och naturligt sätt. De människor i gruppen som var högkänsliga, var de mer visa som man kunde rådfråga inför ett viktigt beslut. Av de särskilt sensitiva kunde de övriga i gruppen få stöd och vägledning, så att de i sin tur med sina respektive personligheter kunde agera på lämpligt sätt och nå framgång. Det var viktigt för människans fortlevnad och expansion. Stod gruppen inför ett hot av något slag, var de sensitiva de första att reagera och uppmärksamma de övriga på faran.

Tänk om det fortfarande hade varit så? Tänk om andra personligheter hade rådfrågat högkänsliga inför viktiga beslut? Tänk om samhället hade kunnat spara resurser och göra stora genombrott i viktiga frågor genom att rådfråga oss? Är det en galen tanke? Nej, det är en helt naturlig tanke som följer av kunskap om högkänslighet och andra personlighetsdrag.

Vi som på ett eller annat sätt arbetar med människors hälsa, välbefinnande och utveckling, och som är särskilt sensitiva, har hittat vår rätta plats. Vi kan på många olika sätt stödja andra att också komma till sin rätt i livet, finna sin plats och rätta sammanhang. Och detta oavsett vilken personlighetstyp man är. Naturen är intelligent – de olika personlighetsdragen behövs för vår gemensamma fortlevnad och existens.

Fakta om högkänslighet

Högkänslighet är ett medfött personlighetsdrag som finns hos 15 - 20 % av alla människor. Den mest utmärkande egenskapen hos högkänsliga är det djupa bearbetandet av information och intryck. Man lägger också märke till subtila saker och nyanser som andra människor normalt missar. Det finns en tendens att lättare bli överstimulerad och stressad, vilket leder till ett behov av att dra sig undan och vila från alla sinnes- och känslointryck. Flera positiva drag utmärker högkänsliga personer. De är ofta empatiska, samvetsgranna, intuitiva, visionära, kreativa, självständiga och hängivna.

För att avgöra om man själv är högkänslig kan man göra ett test med frågor som är relativt pålitligt. Man bör också läsa böcker i ämnet för att se om man känner igen sig i resonemangen. Den som är mer robust och lätt skakar av sig problem, och går vidare utan en djupare reflektion, den är inte högkänslig. Vi gör bäst i att acceptera det- eller de olika personlighetsdrag vi har.

Exempel på litteratur:

Högkänslig, än sen då? : en guide för dig som vill förstå av Else Marie Bruhner, Den högkänsliga människan av Elaine N. Aron, Det högkänsliga barnet av Elaine N. Aron, Älska dig själv av Ilse Sand,
Född sensitiv av Pr. Märtha Louise och Elisabeth Nordeng, Högsensitiva berättar av Pia Rockström,
Orkidébarnet av Charlotta Lagerberg Thunes

Helena

God föreställningsförmåga – ett enkelt sätt att nå framgång

Muscat, den 8 januari 2018

Vi har ofta svårt att föreställa oss livet vi lever under andra förutsättningar och omständigheter än de vi för tillfället har. Och det är säkert någon nytta med det, men vi har också stor nytta av att träna upp vår föreställningsförmåga. Om jag tydligt och klart kan föreställa mig den förändring eller framgång jag önskar, har jag skapat en god grund för att denna någon gång ska bli verklighet.

Om jag bara lever med tankar om att jag har för lite, dvs. en brist av något, kommer jag knappast nå några positiva förändringar. För bristtänkande gör oss snåla, beräknande och skeptiska, i värsta fall till och med bittra – långt ifrån den öppna och generösa attityd som kan leda till framgång. Vi ska istället vara generösa mot oss själva och vi ska vara generösa mot varandra. Vi ska ge så mycket vi bara kan – på alla tänkbara sätt – för då får vi tillbaka. Och vi kommer upptäcka hur mycket tillgångar och möjligheter som finns i våra liv.

Om jag sår det första fröet till min framgång idag och sedan lugnt och metodiskt fortsätter att så, så kommer min framgång förr eller senare. Inte alltid på det sätt jag föreställt mig, men om jag är öppen för alla de möjligheter som korsar min väg, kan det till och med bli bättre än jag kunnat föreställa mig från början. Viktigt att tänka på när jag ska så mina framgångsfrön är att vistas i rätt miljöer och sammanhang, prata med rätt människor, läsa viktiga böcker och tidningar, välja mina ord väl, vara generös, vara modig och t.o.m. djärv när det passar sig.

Jag ska inte söka eller förvänta mig bekräftelse på att allt jag gör och företar mig är bra. För när bekräftelsen då uteblir tolkar jag det såklart negativt. Helt naturligt. Jag vet inte hur många gånger jag påmint mig själv om detta. Det finns så många skäl till att andra inte kan bekräfta eller ge den positiva respons vi skulle önska. Ibland blir vi inte rätt förstådda eller så är människor inte engagerade, kanske okunniga eller trötta, i undantagsfall ogenerösa eller missunnsamma. En utebliven respons behöver inte alls betyda att jag är fel på det. Jag kan istället bekräfta mig själv – ge mig själv en massa beröm när jag tycker att jag gjort något bra eller har en lysande idé. I Mental träning är det en viktig sak att bekräfta sig själv.

Jag ska komma ihåg att det är jag som är boss i mitt eget liv. Vad andra tycker och säger har ingen betydelse när jag jobbar på min framgång. Det är bara jag som bestämmer vilka roller jag ska ha och vad jag ska göra. Med lite tur möter jag emellanåt altruistiska människor som stöttar mig och under tiden kan jag själv se till att vara just en sådan människa för andra. Vissa är snåla med uppmuntran och snabba att ifrågasätta – och just de personerna kommer aldrig att bidra till min framgång. Såvida de inte ger mig en härlig revanschlust.

Helena

Det inre rummet

Muscat, den 5 januari 2018

I Mental träning använder vi oss av ”det inre rummet”. En mental plats som du föreställer dig och där du kan vila och känna dig trygg. Där du kan arbeta med dig själv på olika sätt. Själv hade jag till en början ett inre rum som var beläget i naturen. Det var underbart naturskönt med blommor och grönska, svag bris och kvittrande fåglar. Efter ett tag kom det sig att en lärka störde mig mer och mer. Och jag visste inte var jag skulle fästa blicken i allt det sköna. Ett nytt inre rum kom till mig alldeles av sig själv – en speciell plats som jag föreställt mig tidigare under en svår period i mitt liv.

Meditation för dig som är utmattad

Sitt eller ligg som du vill. Gör det riktigt bekvämt för dig. Därefter vänder du uppmärksamheten mot din andning. Följ din andning, andetag för andetag. Du ska inte förändra eller påverka den på något sätt. Bara följ din andning, andetag för andetag.

Föreställ dig att du sitter i ett behagligt mörker. Framför dig, lite åt vänster, står ett stearinljus och brinner. Det sprider sitt mjuka sken omkring dig. Du andas, du vilar och du är trygg. Du andas, du vilar, du är trygg.

Så småningom om du är redo för det, kan du ställa en fråga till dig själv. Exempelvis: Vad behöver jag? Eller kan du föreställa dig att du ställer frågan till någon du litar på och som har den kunskap du behöver. Svaret kanske inte kommer under meditationen, men det kommer.

Avsluta när du känner dig redo för det.

Allt gott,

Helena

Gott nytt år – 2018

Malmö, den 13 december 2017

Jag brukar ha stora förväntningar på det nya året. Det har jag alltid haft. Nyårsafton var som helig för mig redan som barn och jag tror det var känslan av att få börja om som jag älskade så mycket. Det var något hoppfullt med det.

Jag hade små hemliga planer för det nya året och vad det skulle innehålla. Vid närmare eftertanke så var det som en naturlig Mental träning. Det började med en reflektion knuten till självbilden och ett mål som kanske då mest grundades på drömmar. Envis som jag var rörde jag mig sedan mot målet, men förmodligen glömde jag bort målet när tiden gick och ägnade mig mer åt själva görandet. Precis som det ska vara med andra ord. Ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag – jag har utövat Mental träning i hela mitt liv. Det har vi alla.

Ibland kan det vara svåra utmaningar eller djupa besvikelser som ger upphov till nya mål i livet, och det ligger i vår mänskliga natur att inte ge upp. Intuitivt söker vi oss mot det som stödjer vår väg framåt och ju mer öppen jag är för nya möjligheter, ju större chans till framgång. Men det behöver inte vara så att framgång visar sig i det yttre, tydlig för alla och en var att beskåda – det kan lika gärna vara en djup insikt om något som är betydelsefullt för dig just nu.

Den känsla som jag mest förknippar med den djupa insikten är rofylldhet. En rofylld människa är speciell, hennes energi strålar och hon är tillfälligtvis orubblig i sitt tillstånd. Hon rör sig mer obehindrat i livet, ostörd av omgivningens brus – lugn, stark och smidig. I detta tillstånd ser hon lösningar och möjligheter, det kan till och med vara så att livet faller på plats, bit för bit, utan någon särskild ansträngning.

Jag känner en stor tacksamhet över året som gått. Jag har tillägnat mig mycket kunskap, fått en och annan insikt och upplevt varm gemenskap med många. Jag ser med tillförsikt fram emot 2018 och att sakta men säkert röra mig mot de nya mål jag har. Och jag ska förhålla mig öppen inför de möjligheter som händelsevis korsar min väg. Hoppas du gör detsamma!

Gott nytt år!

Helena

Väl rustad

Malmö, den 1 oktober 2017

Livet är fullt av utmaningar – och jag behöver vara mitt bästa jag och dessutom väl rustad för att klara dessa utmaningar på ett bra sätt. Detta i sig är ett gott skäl för att träna mentalt – men det finns fler skäl. Många av oss lever ett liv där vi bara nyttjar en liten del av vår verkliga potential. Orsaken till detta är oftast rädsla. Vi är rädda för att prova något nytt, vi är rädda för att tänka annorlunda, rädda för att ifrågasätta och rädda för att sticka ut. Rädda, för att inte vara som andra. Om jag sticker ut i min individualitet tar jag en risk – ja, det är sant. Men jag tar också en risk om jag låter bli, eller hur? Vill jag riskera att jag sitter där på ålderns höst och ångrar hur jag levde mitt liv?

Emellanåt hamnar vi i något som enklast kan beskrivas som livsleda. Det kan finnas många orsaker till detta tillstånd, som också kan vara komplicerade, men vägen ur det är inte nödvändigtvis så svår. Vi behöver glädje, inspiration och kreativitet. Vägen dit går såklart genom gemenskap, vänskap, sammanhållning, kärlek, medkänsla och tillit. Vi behöver också utveckla vår verkliga livsuppgift. Det är därför vi alla är här – vi har en uppgift.

Många har utvecklat en psykisk ohälsa och vi är också många som nu vill sätta fokus på detta växande problem. Lidandet som den psykiska ohälsan innebär för individen är svår att sätta ord på, men den riktigt mörka sidan av att vara människa upplevs av allt fler. Ta ansvar för ditt eget liv – men låt oss också ta ansvar för varandra.

Ta ansvar för din hälsa – träna din kropp – och träna mentalt!

Helena

När själen släpar efter – vem är du då?

Budapest, den 3 september 2017

Alla har vi erfarenhet av dagar eller perioder i livet när ingenting verkar fungera. Jag kämpar på, försöker göra det jag ska, men inombords har jag ett stort motstånd och ett växande tvivel. Jag är inte i fas med livet och jag är inte heller i kontakt med mig själv. Under dessa förhållanden är det omöjligt att vara kreativ – mina prestationer blir färglösa och begränsade, fyrkantiga och endimensionella. Jag väljer det gamla vanliga och satsar på säkra kort – men med uppenbar risk att det blir fel.

Om jag lämnar den miljö där jag stångas med problemen och vänder min uppmärksamhet mot min inre värld, skapar jag goda förutsättningar för kreativitet. För kreativiteten är sammankopplad med intuitionen och själen. Själen för sin del behöver lugn och långsamhet, själen behöver stort utrymme.

Kanske känns det motigt att invänta själen när den stundom släpar efter – en lång promenad i naturen på egen hand, några dagar på landet med regn och rusk utanför fönstren, några dagar i en storstad då jag ska vara kulturell och gå på muséer, eller långa dagar på en tyst retreat där jag bara ska meditera. Vad gör jag här? Vad gör jag med min tid? Jag har viktigare saker att göra. Jag har inte ro att vara ledig. Jag känner kanske att jag måste tillbaka för att tampas med mina problem. Tillbaka till jobbet, datorn, mötena, kollegerna. Tillbaka till familjen, hemmets alla måsten och pappershögarna som blivit liggande. Tillbaka för att tvätta bilen. Tillbaka till det som inte fungerar.

Men ju mer utrymme vi ger vår själ, desto större chans att vi fungerar; att vi klarar alla de utmaningar vi ställs inför utan att behöva utkämpa en tröstlös kamp. Ta en paus någon gång emellanåt, inte med sociala media, utan med dig själv, för att inte glömma bort vem du egentligen är.

Helena

Att ta steget i rätt riktning

Hagestad, den 19 augusti, 2017

Innerst inne vet vi alla vad vi vill. Vi vet vad vi vill göra med våra liv. Åtminstone på ett ungefär. För om vi ger oss tid till att stanna upp och lyssna till vår intuition kommer den sakta men säkert berätta. Men för en del av oss är det svårt och ibland nästan omöjligt att ta steget i rätt riktning. För om jag börjar vandra på stigar som till en början känns främmande känner jag mig otrygg, jag vet ju inte säkert vart de leder, kanske går jag miste om det jag haft som gjort mig trygg. Men för andra av oss är det annorlunda. Vi kan känna en stark längtan till dessa stigar och för att komma till ro måste vi börja vandra på dem, övertygade om att de leder oss till något bra och något viktigt.

Oavsett hur du känner inför främmande stigar kan du börja träna mentalt för personlig utveckling. Genom avspänning, djupavslappning och reflektion, och därmed förnyad energi, kan du arbeta med dig själv och succesivt göra de förändringar du önskar. Unna dig det. Låt inte livet vara lite halvdant – låt det bli så bra det bara kan. I Mental träning rör vi oss mot lugn och rofylldhet, tillit, livsglädje, inspiration och kreativitet, goda prestationer och attraktiva mål.
Häng på du också!

Helena

Mer omtänksamhet – ett enkelt sätt att må bra

Hagestad, den 7 augusti, 2017

För många av oss är omtänksamhet något mer eller mindre självklart och vi mår ju faktiskt bra av att vara omtänksamma, vi utsöndrar goda hormoner, exempelvis oxytocin, som gör att vi känner oss trygga och avslappnade. Men hur blir jag då mer omtänksam om jag nu skulle vilja bättra mig i den delen?

Om jag är trött, stressad eller har problem som tynger mig kan det såklart kännas motigt att tänka på andra. Men, egentligen behöver vi bara ge oss lite tid att reflektera. Det handlar om att bli mer medveten om mig själv och mitt beteende, att få en bättre kontakt med mig själv och mitt innersta. En omtanke om mig själv, eller självmedkänsla. När jag har självmedkänsla kan jag också lättare känna med andra människor. Jag har medkänsla. Jag vill förstå en människa i hennes speciella kontext, och då vill jag också bry mig om, hjälpa, bekräfta eller visa uppskattning. Alla har vi behov av detta, att ge – men också att ta emot. Det ska inte förväxlas med att ge med syfte att få tillbaka. Att visa medkänsla kan till och med vara mer angenämt än att få medkänsla, men för den som inte är van vid att visa sin sårbarhet kan det istället kännas obekvämt.

Medkänsla eller omtänksamhet ligger också till grund för att skapa goda relationer som består. När omtanken brister är det svårt att ha en god relation, men när vi på olika sätt visar omtanke händer det stora saker. Det kan vi se med egna ögon när vi ger en riktigt fin komplimang till någon eller är hjälpsamma på något sätt. Vi kan se glädje, lättnad, tacksamhet, lycka eller till och med förvåning i den andra. En del av oss förväntar sig inte längre så mycket omtänksamhet av andra – kanske har vi slutligen resignerat.

Vi kan göra livet så oerhört mycket lättare att leva om vi förhåller oss omtänksamt till varandra. Det handlar inte om att lösa andras problem, utan om att vara en god och stöttande människa när vi kan och orkar. Och att se tillfället när det finns där – mitt framför ögonen på oss.

Helena

Personlig mental tränare
Helena Linnerborg






Hem
Samtal
Aktuellt
Verksamhet
Mina reflektioner
Kontakt


info@linnerborg.se
073-267 17 51
Regementsg. 6
211 42 Malmö




Vänföretag:
Samtalskonsulten Sensitivus
Inspirationskompaniet
Madelenes Grönska
Stjärnvinden
Wellness for good

Copyright © 2017 Personlig mental tränare Helena Linnerborg
Hemsida och grafik av Gustaf Linnerborg